Ulf Stureson
Alfta förr och nu
Ute nu!
Lyssna:
Beställ CD/Vinyl: http://adrian.tictail.com/products/artist/ulf-stureson
Se videon till "Gräs och syra”: https://youtu.be/ieXKIhfwD44
Gjord av Jakob Frössén
Skivbolag: Adrian Recordings
4/5
”Återkomsten ”Alfta förr och nu” är första skivan på tio år och den låter ännu mer självklar i sin form än solodebuten från 1996. Som att han har mognat genom att skala av ytterligare något lager, och bli ännu mer envist personlig som sångare. Samtidigt som några låtar hör till det mest lättfästande direkta han har gjort."
Dagens Nyheter - Nils Hansson
4/5
”Nio sånger, nio vykort från Sverige, frankerade med saliv, blod och kärlek."
Dagens Industri - Jan Gradvall
5/6
"Med sin mjuka kollision av sentimentalitet och framtidshopp är Gräs och syra ett under av melodiskt återhållet vemod, och liksom flera av Ulf Sturesons allra bästa stunder har den samtidigt ett underliggande nästan euforisk jubel.”
Nöjesguiden - Patrik Forshage
4/5
"Det är en sorts popmusik som ingen annan bryr sig om att skriva. Gitarrer vindlar vackert och stråkar sveper som en mild vind genom djupa skogar och ymniga fält.”
Aftonbladet - Håkan Steen
4/6
"Poetisk popmelankoli som verkligen känns”
Gaffa - Pontus Bark
8/10
"»Alfta förr och nu« är en vindlande vacker och lennonskt påträngande livskrönika."
Sonic - Pierre Hellqvist
4/5
"Med vackra, skaviga sånger som kommer från hjärtat och är rotade i ett Sverige lite bredvid tecknar Stureson en bild så mycket rikare än alla schabloner som rapas upp på Twitter och tyckar-sidor."
Göteborgs-Posten - Johan Lindqvist
Se Ulf Stureson med band framföra ”Gräs och syra” och ”Du var mig så kär” live i Go Kväll SVT
----
Alfta var en gång centralort i Alfta kommun, men kom efter kommunreformen att först tillhöra Bollnäs kommun och sedan – efter några års bråk – till slut Edsbyn, eller Ovanåker som kommunen kom att kallas. Och för att göra en lång historia kort: Sverige rusade på, tiderna förändrades, Stockholm växte och nu återstår en slumrande småort i Alfta socken, som i sin tur också består av en mängd byar utspridda i skogarna och längs Voxnans dalgång. Den som åker genom socknen kommer snabbt se att den har en säregen byggnadskultur. Här var bönderna det högsta ståndet och byggde stort för att manifestera sin relativa rikedom. Besökaren kommer också kunna lägga märka till att den kulturella epoken egentligen aldrig ersattes av någon annan. Alfta blev kvar i det förgångna. De stora gårdarna definierar Alfta socken.
Ulf Stureson tillhör en familj som i flera generationer haft privilegiet att säga vad Alfta har varit och kan bli. Titeln på den nya skivan ”Alfta förr och nu” är till och med hämtad från den första delen av en serie småskrifter som Ulfs farfar Johan Ohlsson skrev från 1961 och framåt. De finns för övrigt att köpa i nytryck hos hembygdsföreningen för självkostnadspris. Ulfs pappa Sture Ohlsson tog senare vid som ordförande i hembygdsföreningen. Få visste så mycket om Alfta som han. På väggarna i gårdskontoret i det pampiga träslott som Stureson vuxit upp i hänger rader av släktdiplom. Gården Ersjuls har gått i arv från far till son sedan 1500-talet och alla har de haft kommande släktens väl och ve i tankarna när de brukat jorden och skogen. Arvet ska förvaltas, stunden på jorden är kort, sedan tar andra vid.
Omtanken omfattar även Alfta. Vad ska det bli av denna plats? Vad gör den med oss?
”En kortfattad återblick på utvecklingen” lyder underrubriken på farfar Johans häfte. Det kan gälla även för Ulf Sturesons skiva, fastän möjligen på ett mer bildligt vis.
Ulf vänder sig snarare inåt, som för att undersöka sitt inre Alfta, det han burit med sig hela livet.
Barndomen på gården gled sömlöst över i musiken och rollen som gitarrist i Traste och Superstararna, ett slags lantligt förankrat punkband, och basist i den mer seriöst satsande gruppen Traste Lindéns Kvintett. I den vevan flyttade han till Stockholm, ett beslut han i efterhand beskrivit som stort och modigt. Att stanna i socknen var ju det påbjudna och självklara i släkten.
Gården, hembygden, kontinuiteten och ansvaret för jorden och skogen var inget han behövde tänka på. Han hade två syskon som var mer lämpliga att ta över. Men sedan dog de - båda två - hans bror i en trafikolycka och hans syster i cancer. När kvintetten lade ner några år senare och allt som hänt hann ikapp honom återvände han till Alfta igen för att skriva debutalbumet ” I overkligheten”. Med sina avskalade och precisa skildringar av förlorad barndom och sorgen efter syskonen har den blivit en svensk klassiker, och allmänt ansedd som ett av de viktigaste svenska albumen genom tiderna.
Han har aldrig blivit berömd eller efterfrågad hos den breda publiken, och den egna musiken har kommit ut sporadiskt genom åren. Nu var det tio år sedan han gav ut något. Under tiden har han bott kvar i Stockholm, varit med familjen, skött sitt jobb på ett studieförbund och med större allvar klivit in i rollen som den som ska äga och förvalta släktens gård i Alfta. Resorna upp till Hälsingland har blivit tätare med åren, och arbetspassen i skogen allt fler. Ett slags dynamisk kunskapsöverföring har ägt rum, den har behövt få ta tid. Nu har pappa Sture Ohlsson lämnat över och gått bort.
”Alfta förr och nu” är Ulf Sturesons bästa skiva sedan ”I overkligheten”. Och anledningen är förstås att han återvänt hem till Alfta, till platserna som betyder allra mest, till minnena, människorna och smärtorna som känns mest.
- Po Tidholm
Live:
28 oktober ALFTA Runemo Byagård
04 november GÖTEBORG Stora Teatern
05 november STOCKHOLM Södra Teatern
08 november MALMÖ Victoriateatern
Alfta var en gång centralort i Alfta kommun, men kom efter kommunreformen att först tillhöra Bollnäs kommun och sedan – efter några års bråk – till slut Edsbyn, eller Ovanåker som kommunen kom att kallas. Och för att göra en lång historia kort: Sverige rusade på, tiderna förändrades, Stockholm växte och nu återstår en slumrande småort i Alfta socken, som i sin tur också består av en mängd byar utspridda i skogarna och längs Voxnans dalgång. Den som åker genom socknen kommer snabbt se att den har en säregen byggnadskultur. Här var bönderna det högsta ståndet och byggde stort för att manifestera sin relativa rikedom. Besökaren kommer också kunna lägga märka till att den kulturella epoken egentligen aldrig ersattes av någon annan. Alfta blev kvar i det förgångna. De stora gårdarna definierar Alfta socken.
Ulf Stureson tillhör en familj som i flera generationer haft privilegiet att säga vad Alfta har varit och kan bli. Titeln på den nya skivan ”Alfta förr och nu” är till och med hämtad från den första delen av en serie småskrifter som Ulfs farfar Johan Ohlsson skrev från 1961 och framåt. De finns för övrigt att köpa i nytryck hos hembygdsföreningen för självkostnadspris. Ulfs pappa Sture Ohlsson tog senare vid som ordförande i hembygdsföreningen. Få visste så mycket om Alfta som han. På väggarna i gårdskontoret i det pampiga träslott som Stureson vuxit upp i hänger rader av släktdiplom. Gården Ersjuls har gått i arv från far till son sedan 1500-talet och alla har de haft kommande släktens väl och ve i tankarna när de brukat jorden och skogen. Arvet ska förvaltas, stunden på jorden är kort, sedan tar andra vid.
Omtanken omfattar även Alfta. Vad ska det bli av denna plats? Vad gör den med oss?
”En kortfattad återblick på utvecklingen” lyder underrubriken på farfar Johans häfte. Det kan gälla även för Ulf Sturesons skiva, fastän möjligen på ett mer bildligt vis.
Ulf vänder sig snarare inåt, som för att undersöka sitt inre Alfta, det han burit med sig hela livet.
Barndomen på gården gled sömlöst över i musiken och rollen som gitarrist i Traste och Superstararna, ett slags lantligt förankrat punkband, och basist i den mer seriöst satsande gruppen Traste Lindéns Kvintett. I den vevan flyttade han till Stockholm, ett beslut han i efterhand beskrivit som stort och modigt. Att stanna i socknen var ju det påbjudna och självklara i släkten.
Gården, hembygden, kontinuiteten och ansvaret för jorden och skogen var inget han behövde tänka på. Han hade två syskon som var mer lämpliga att ta över. Men sedan dog de - båda två - hans bror i en trafikolycka och hans syster i cancer. När kvintetten lade ner några år senare och allt som hänt hann ikapp honom återvände han till Alfta igen för att skriva debutalbumet ” I overkligheten”. Med sina avskalade och precisa skildringar av förlorad barndom och sorgen efter syskonen har den blivit en svensk klassiker, och allmänt ansedd som ett av de viktigaste svenska albumen genom tiderna.
Han har aldrig blivit berömd eller efterfrågad hos den breda publiken, och den egna musiken har kommit ut sporadiskt genom åren. Nu var det tio år sedan han gav ut något. Under tiden har han bott kvar i Stockholm, varit med familjen, skött sitt jobb på ett studieförbund och med större allvar klivit in i rollen som den som ska äga och förvalta släktens gård i Alfta. Resorna upp till Hälsingland har blivit tätare med åren, och arbetspassen i skogen allt fler. Ett slags dynamisk kunskapsöverföring har ägt rum, den har behövt få ta tid. Nu har pappa Sture Ohlsson lämnat över och gått bort.
”Alfta förr och nu” är Ulf Sturesons bästa skiva sedan ”I overkligheten”. Och anledningen är förstås att han återvänt hem till Alfta, till platserna som betyder allra mest, till minnena, människorna och smärtorna som känns mest.
- Po Tidholm
Live:
28 oktober ALFTA Runemo Byagård
04 november GÖTEBORG Stora Teatern
05 november STOCKHOLM Södra Teatern
08 november MALMÖ Victoriateatern
Beställ biljetter: http://www.unitedstage.se/se/artister/ulf-stureson.aspx
Adrian Recordings
magnus@adrianrecordings.com
www.adrianrecordings.com
Marcus Norberg and the Disappointments
The Fine Arts Showcase
Den svenska tystnaden
Boeoes Kaelstigen
Andreas Tilliander
The Bear Quartet
www.adrianrecordings.com
Marcus Norberg and the Disappointments
The Fine Arts Showcase
Den svenska tystnaden
Boeoes Kaelstigen
Andreas Tilliander
The Bear Quartet
Surf Philosophies
Dmitry Fyodorov
Dmitry Fyodorov
Jonas Lundqvist
Edda Magnason
Björns vänner
Alice Boman
Alice Boman
This Is Head
Lately La La
Ulf Stureson
Emil Jensen
Hey Elbow
Hey Elbow
Familjen
DÖDEN
MF/MB/
Laakso
YAST
VED
OLD
VED
OLD
Cato
RA
