Det var bara en fråga om tid innan Den svenska tystnaden skulle uppstå i Malmö.
Pontus Wickman hade levt länge med sina låtar, sina misslyckade inspelningar, sina brända pengar och upplösta bandkonstellationer. Deras vägar hade korsats flera gånger men hösten 2006 träffar han slutligen John Bjerkert, och strax därefter även Rickard Flygel.
John och Rickard hade spelat ihop länge, i bl a Emil Jensens och David Fridlunds band. Pontus hade tidigare hoppat in som basist i ett tillfälligt återförenat Björns vänner, där även John spelat tidigare.
Gemensamma gator, gemensamma vänner. Malmö är inte större än så.
När även David & the Citizens behövde en inhoppande basist till vad som skulle bli deras sista turné, tillfrågades Pontus. I bandet ingick då även John och hänvisade till samma hotellrum och baksäten (övriga i bandet hade flickvänner med sig) blev John och Pontus vänner.
Tidigt på våren 2007 lägger David & the Citizens ner för gott, och Pontus tar med sig John till sitt eget projekt. John tar med sig Rickard och Den svenska tystnaden tar sina första toner.
Senare på sommaren spelar bandet på en liten festival på landet. Just som dom börjar spela serveras maten och publiken försvinner. Kvar framför scenen står en leende Jens Lindgård. Jens som tidigare producerat David & the Citizens tar kontakt med Adrian Recordings och snart står Den svenska tystnaden i Gula studion och spelar in vad som ska bli Större avstånd högre spänning. Inspelningarna drar ut på tiden, dom främsta orsakerna stavas pappaledighet, heltidsarbeten och en otyglad perfektionism.
2010 presenteras resultatet i form av tre tematiskt sammanhållna Eps.
30 april: Större avstånd högre spänning
30 augusti: Långsamma repliker all tid i världen
30 december: Utsikter från botten
Pressbild: www.adrianrecordings.com/upload/press_piks/den_svenska_tystnaden_40-tal.jpg
Alla har en bakgrund
Thomas Öberg 1996
Snart debuterar Den svenska tystnaden. Det är våren 2010 och vår musik är i någon mening med och formar detta nu.
Men detta nu har inte format vår musik. Om vi har relevans för nuet får andra bedöma, men nuet saknar i alla fall relevans för oss. Vår musik kanske uppfattas som tidstypisk, otidsenlig eller tidlös. Men – och nu talar jag som låtskrivare – jag kunde inte bry mig mindre om det.
Vad som är viktigt för mig är att musiken lever upp till mina ambitioner. Historien om dom här sångerna är till stor del historien om hur dessa ambitioner har formats i mig.
Alla formas av sin historia. I stället för det hemska ordet rötter: kärnvirke, dom äldsta delarna, längst in i kärnan, hårdast, svårast att komma åt och påverka.
Några tidiga årsringar. Jag lyssnar på Alphaville två år i sträck och ambitionen att sjunga och spela börja ta form.
Några år senare sliter jag ut ett videoband med Cirkus Broadway. Trubaduren, luffaren med uppspärrade ögon, orakad och långhårig i sliten hög hatt. Han sjunger historier på min egen dialekt från en stad inte långt från där jag bor. Ambitionen föds om att sjunga på sitt eget språk och se publiken i ögonen.
John Holm sjöng i mina sena tonår med en kniv mot strupen. Endast det nödvändiga hade han råd att yttra sig om. Bättre vara tyst än att sänka den ambitionen tyckte jag.
Pontus Wickman
Den svenska tystnaden
Pressbild: www.adrianrecordings.com/upload/press_piks/den_svenska_tystnaden_40-tal.jpg
Alla har en bakgrund
Thomas Öberg 1996
Snart debuterar Den svenska tystnaden. Det är våren 2010 och vår musik är i någon mening med och formar detta nu.
Men detta nu har inte format vår musik. Om vi har relevans för nuet får andra bedöma, men nuet saknar i alla fall relevans för oss. Vår musik kanske uppfattas som tidstypisk, otidsenlig eller tidlös. Men – och nu talar jag som låtskrivare – jag kunde inte bry mig mindre om det.
Vad som är viktigt för mig är att musiken lever upp till mina ambitioner. Historien om dom här sångerna är till stor del historien om hur dessa ambitioner har formats i mig.
Alla formas av sin historia. I stället för det hemska ordet rötter: kärnvirke, dom äldsta delarna, längst in i kärnan, hårdast, svårast att komma åt och påverka.
Några tidiga årsringar. Jag lyssnar på Alphaville två år i sträck och ambitionen att sjunga och spela börja ta form.
Några år senare sliter jag ut ett videoband med Cirkus Broadway. Trubaduren, luffaren med uppspärrade ögon, orakad och långhårig i sliten hög hatt. Han sjunger historier på min egen dialekt från en stad inte långt från där jag bor. Ambitionen föds om att sjunga på sitt eget språk och se publiken i ögonen.
John Holm sjöng i mina sena tonår med en kniv mot strupen. Endast det nödvändiga hade han råd att yttra sig om. Bättre vara tyst än att sänka den ambitionen tyckte jag.
Pontus Wickman
Den svenska tystnaden
