Det märks att valrörelsen har börjat komma igång på allvar. I vanlig ordning staplas floskler och generaliseringar på hög, och det verkar som att den som skriker ”fler poliser och mer pengar till vården” allra högst vinner.
Socialdemokraterna t.ex. vill skapa trygghet för vanligt folk. Och det är ju bra på alla sätt och vis. Men då undrar ju en enkel kulturarbetare vilka som egentligen inbegrips i den något diffusa termen vanligt folk? Och vilka som då inte gör det. Det känns som att sossarnas kommunikatörer har gnuggat geniknölarna och riktigt slagit knut på sig själva för att hitta nåt skönt folkligt uttryck att slå mynt av.
Men vilka är då egentligen vanligt folk? Är det den vanliga knegaren, sjuksköterskan, eller lokalvårdaren? Är det bankdirektörer, företagare, tjänstemän? Är det vi och ni? Är det kanske samma grupp människor som ”verklighetens folk”, Ny Demokratis gamla skapelse? De som Göran Hägglund senare införlivade i Kristdemokraternas retorik. Verklighetens folk som har fått nog av fake news och den beryktade och välorganiserade svenska PK-eliten? Som har fått nog av intersektionalitet och identitetspolitik, av skattetryck, systemkollapsen, #metoo och dyrare bensin. Vanligt folk med bondförnuft. Som det var förr. För nånstans i det där uttrycket ”vanligt folk” finns just det. Känslan av att de menar oss hårt arbetande svenskar. Och inte de andra, de som tär eller som behöver samhällets hjälp för att klara sig. De som inte är som vi. De som är ovanliga.
Tydligen är det så att begreppet verklighetens folk idag är varumärkesskyddat av just Kristdemokraterna, i alla fall om man ska tro Wikipedia. Att arvet från ett populistiskt och främlingsfientligt parti tas över av ett parti som vilar på förment kristen etik känns helt i linje med rådande samhällsklimat. Det verkar ju dessvärre inte som att vi har lärt oss så mycket sedan förra gången vi lät högervindarna diktera villkoren för vårt samhälle, där nånstans i början av 90-talet.
Och ja, visst kan det kännas mörkt och tungt ibland. Men vi hoppas och tror att vi tillsammans kan skapa ett samhälle där alla kan få plats, både vanligt och ovanligt folk. Eller vad tror ni?
