Den svenska tystnaden planerar att släppa 3 tematiska EP:s under 2010. Idag fredagen den 30 april släpps den första av dem. Den är kallad: Större avstånd högre spänning.
Mer info samt möjlighet att lyssna på låtarna finns på deras hemsida: densvenskatystnaden.se
Samt att du på denna länk kan ladda ner öppningsspåret Reaktor: adrianfiles.com/01.Reaktor.mp3
För att fira släppet bjuder vi in till releasefest i Malmö ikväll på krogen Tröls på Karlskronaplan. Dit är ni hjärtligt välkomna. Mer info finns här: facebook.com/event.php?eid=111857008846698&ref=ts
Om EP:n säger sångaren och låtskrivaren Pontus Wickman såhär:
Större avstånd högre spänning
Dom här sångerna skrevs våren 2002 i min systers lägenhet på Kristianstadsgatan i Malmö, med undantag av I baksätet som skrevs två år senare i en bil på väg genom södra Zimbabwe och norra Sydafrika. Det låtarna har gemensamt är att dom är reaktioner på ett akut psykiskt tillstånd. Trots detta kan man naturligtvis upptäcka influenser. Liksom alla andra är jag en produkt av allt jag berörts av. Att skriva text och musik är för mig ofta ingenting annat än att klä mina tankar i ord till den musik jag för tillfället har i huvudet. Den musik jag för det mesta hade i huvudet dessa månader var Fugazi och Shellac, band vars uppror mot rockens former starkt påverkade mig till att följa mina egna infall.
Namnet Reaktor är också namnet på mitt tidigare band med egen musik, med vilka jag först spelade låten. Bandnamnet i sin tur hämtade jag från Neil Youngs skiva Re-ac-tor från 1981. Reaktor betyder ”behållare för kemisk reaktion” vilket jag tyckte var en bra sammanfattning av att spela i band: ord, musik och mänskliga ansträngningar smälts samman i replokalen. Med låten Reaktor skapade vi guld; den verkar outslitlig. Gitarriffet föddes genom ett misstag. Ett inövat grepp förvandlades lite högre upp på halsen till en främmande klingande signal. En mistlur, en larmsignal för den nödställde i dom efterföljande sångerna och en signaturmelodi för bandet på scenen. Det melodiska temat var en sammansmältning av skilda influenser från tidigt 90-tal: en melodi jag hörde i trackerprogramet Fast Tracker och intryck från Falun folkmusikfestival. Låten strävar fortfarande åt bägge hållen, det maskinellt stela och det levande musicerandet. Någonstans i den dimmiga bakgrunden hörs ekon från den synthpop jag växte upp med, Alphaville och Depeche Mode.
Hösten 2003 och våren 2004 reste jag runt med bil i södra Afrika med två andra personer. I Zimbabwe träffade jag musiker som lärde mig spela några sånger på Mbira. Den rytm som ackompanjerar nästan all mbiramusik i Zimbabwe rullade i mitt huvud när texten till I baksätet tog form i mitt svartsjuka och paranoida huvud. Trumkompet och den dröjande oron hämtade jag från Shellacs Didn't we deserve a look at you the way you really are och antagligen från Nick Caves Do you love me?
I öppningsraden till Regnet ekar en annan öppningsrad från en av mina stora influenser, John Holm: ”Planlös, tanklös sägs jag vandra gatan fram” (Frågor bland många, 1974). Säkert var det detta som fick mig att fastna för min egen formulering. Den högstämda tonen berodde förmodligen också på att jag vid denna tid läste mycket i Willy Kyrklunds Prosa. I sättet att musikaliskt gestalta allvaret tog jag stora intryck av Red House Painters. I en låt som Evil får man känslan av att varje ord och ton är totalt nödvändig. Det låter som någon som efter långvarig tystnad plötsligt börjar prata. Långsamt, tydligt och med största möjliga emfas på varje ord. I denna förtätade stämning blir pauserna mellan fraserna viktiga. Regnet är full av sådana retoriska tystnader. En annan influens jag vill peka på är tydlig när basgången kommer igång: Michael Jacksons Billie Jean. Samma tempo, samma raka trumkomp, nästan samma basfigur och en antydan till samma motrytmer i sången. Till innehållet är Regnet en ögonblicksbild, en miniatyr, som min gamla trummis Matti Edén kallade den; fönstret som slår igen, regnet som tilltar och färgerna som lyser i mörkret.
Reaktor, Regnet, Misshandel och ytterligare några låtar, blev till i samma andetag, alltså i princip samtidigt och under trycket av samma tillstånd. Ett sju år långt förhållande hade plötsligt tagit slut och jag bodde på soffan hos min syster. En separation hade fram till dess varit någonting otänkbart och jag vaknade som ur en dröm med ett brutalt slag. Omedelbart återfick jag kontakten med den del mig själv jag lämnat på tröskeln till vuxenlivet. En gammal sårbarhet blottades på nytt och en natt drömde jag om misshandel, men också om ett räddande ljus i tankarna. Jag förundrades över hur bra drömmen formulerade mitt tillstånd. Den argentinska författaren Borges var också ett viktigt ljus dessa månader. Hans bok Biblioteket i Babel blev en tröstrik flykt in i tankarnas mysterier.
Misshandel handlar om utsatthet. Om våld jag varit utsatt för och bär inom mig och hotet om våld som finns i mötet med en främmande människa. Musiken vet jag inte var den kom ifrån. Pugh Rogerfeldts Bolla och rulla kan ha gett basgången. Daft Punks suggestiva rörelser från djupen hade definitivt en påverkan. Den svenska polskans rytmiska förskjutningar och folkmusikens skiftningar från moll till dur hörs i melodin. En pubertal uppfattning av jazzmusik kan också skönjas.
