I äldre tider kallade man i delar av Sverige perioden mellan jul och början av mars för oxveckorna. Det var den kalla mörka högvintern. Sedan börjar senvintern när ljuset börjar komma tillbaka och solen värmer mer. Och sällan har väl oxveckorna känts tyngre än vad de gör just nu. Det nya året inleds med att Sverige inför ID-kontroller för alla inresande via Danmark. En maskerad mobb tågar genom Stockholm och delar ut flygblad som uppmanade till att ge flyktingbarn "straffen de förtjänar". TV4 väljer att beskriva det SD-kopplade initiativet Folkets Demonstration som en ”asyl- och regeringskritisk” demonstration. I en desperat klickjakt tävlar kvällstidningarna om vem som kan hitta något att skriva om den senaste incidenten på valfritt HVB-hem.
Och samtidigt. Sverige avskaffade äntligen den bortre gränsen vad gäller sjukskrivningar. Arbetslösheten, framförallt bland ungdomar, minskar. Tillväxten under det tredje kvartalet 2015 var 3,9 procent jämfört med 2,3 procent under motsvarande kvartal 2014.
Under hösten 2015 hade vi på Producentbyrån förmånen att lyssna på Anna Rosling Rönnlund från Gapminder när hon bland annat pratade om hur vi människor hela tiden utgår från att det blir sämre, när det i själva verket är precis tvärt om. Utgå alltid från att det hela tiden blir bättre, för det blir det. Levnadsstandarden höjs, livslängden ökar, fattigdomen minskar. Och även om mätningar visar på bedrövliga siffror vad gäller taltiden i Disneyfilmer så ökar faktiskt också jämställdheten. Men om det nu är så att det faktiskt blir bättre, varför ser det då så mörkt ut just nu, varför känns det ibland så tungt?
Mediabilden av Sverige ger sken av ett land i fritt fall där politiker och beslutsfattare fullständigt förlorat kontrollen, där vi står på randen till totalt kaos. Men är det verkligen så illa? För samtidigt görs det ju så mycket gott och bra som aldrig syns eller märks. Men allt det goda som görs genererar antagligen alldeles för få klick för att vara lönt att rapportera om. Så var är då alla goda nyheter? Var är reportagen om alla de goda initiativ och fantastiska projekt som pågår runtomkring oss, om allt det som motverkar högervindarna, som står upp mot enfalden och inskränktheten?
Det verkar som att vi under oxveckorna har ett behov av att fly vardagen och mörkret. Runt omkring oss är det galor och festivaler på löpande band. Modeveckan, Guldbaggegalan, Göteborgs Internationella Filmfestival, P3 Guld, Svenska Idrottsgalan med flera. Men hur gör vi för att det inte bara blir små tomtebloss i februarimörkret, att inte energin tar slut där. Hela året borde ju vara som en enda lång gala, en färgsprakande manifestation mot mörkret.
För det är ju som så, att 2016 har bara börjat.
Hälsningar
Malin, Dag, Julia, Julia, Ia
|
